Svett i Word

Det finns ett skolarbete jag än idag minns med fasa. Vi skulle göra ett eget träningsprogram. Det innebar att vi skulle planera träning, genomföra träning och skriva om träning. Det var fruktansvärt tråkigt. Likväl var det, vad jag kan komma ihåg, det enda arbete som hittills har gett mig så många olika känslor. Jag våndades över alla faser, jag svettades under genomförandet, jag frös under genomförandet (det var vinter och jag förväntades jogga utomhus), jag skrattade över Enas min när jag sade att jag precis hade varit och tränat, jag grät när jag råkat få saltvatten i ögat under någon obarmhärtig simtur och jag tråkades ut när jag i efterhand skulle få ned min träning i ord och berätta hur jag tyckte att det gått. "Idag sprang jag i ett halvt dygn, när jag kom hem och tittade på klockan ljög den om att jag bara varit ute 30 minuter. Det var tråkigt och jag är alldeles för gammal för sådant här."

Idag verkar jag ha hamnat där igen. Visserligen är det inte lika tråkigt, men känslostegen har jag klättrat för. Jag har våndats över att jag inte är tillräckligt säker, jag har svettats över om den satsen är en premiss eller ett pro-argument av andra ordningen, jag har frusit för att tofflorna är för långt borta, jag har varit glad över att få plocka sönder en text, jag har nästan gråtit över att jag inte har kört fast tillräckligt för att kunna ringa min kurskamrat. Jag fortsätter våndas över att jag fortfarande har 1/3 kvar av uppgiften att göra.

Hej student!